När jag ändå börjat med dediceringar här i bloggen tänker jag skriva ett kort litet tack till en värdefull vän. Tack Lovisa för att du finns. För att du bryr dig. Och för att du förstår mig så väl att jag börjar oroa mig för att du i hemlighet är tankeläsare.
Kärlek, darling. Kärlek och vingar runt min hals.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar