Regnet öser ner ute, men jag har det ganska mysigt här i mitt rum. Jag har min dator, ett halvt bibliotek jag inte läst än (känns det som), bra musik i högtalarna och mitt fina takfönster som förstärker myskänslan ytterligare när regnet trummar mot det.
Att jag om ungefär två månader ska lämna det här huset, mitt barndomshem, och flytta känns helt overkligt. För ja, vi flyttar. Och jag flyttar inte hemifrån, utan hela familjen flyttar några km för att byta huset mot en lägenhet. Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker om det. Ibland har jag lust att skrika rakt ut; "Vad fan håller vi på med, hur kan vi ens tänka tanken att lämna det här?" För trots allt kan man inte bo bättre än vad jag gör nu. I en ekoby, med bästa grannarna och med världens bästa tonårsrum. Min ateljé. (Det är faktiskt ingen ateljé just nu. Hon som bodde här innan oss hade ateljé här och namnet fick vara kvar.)
Men ändå. Jag kommer inte att bo här för evigt. Inte mina föräldrar heller. Så trots allt känns det nog bättre att flytta härifrån allihop samtidigt. Så att jag får chansen att bo in mig i nya hemmet, innan jag drar, för att göra något nytt. Och lite spännande är det faktiskt. Och väldigt läskigt.
Igår skrev jag att jag skulle till Linköping. Det gäller fortfarande. Med andra ord borde jag packa just nu, inte sitta här. Allt är med andra ord precis som vanligt. I bilen ska jag sova. Kanske läsa lite. Lyssna på bra musik. Och lösa världsproblemen, på egen hand den här gången. Jag älskar att åka bil när det regnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar