Nyårslöften och ett avslut

Jag är ingen människa som brukar avge nyårslöften. I alla fall inte inför andra. Men ganska nyligen hittade jag en lapp med mina egna nyårslöften i nian. Och det var roligt att se att jag under tre år faktiskt hade uppfyllt några av de. Det var inga stora saker; lära mig dansa, prova på yoga, lära mig mer om konst. Men det fanns några större, som att lära mig att säga ifrån och att bli modigare. Och även detta har jag lyckats med. Över förväntan.
I år ska jag skriva upp mina mål på en lapp och gömma någonstans. Så att jag kan hitta den och se tillbaka om några år och känna att jag faktiskt har lyckats med åtminstone något av de. Det är en härlig känsla ska ni veta.

Ett par nyårslöften kan jag dock publicera här;
- Sluta blogga: Jag uppdaterar alldeles för sällan för att det ska vara värt det. Men om ni känner att ni skulle sakna att läsa en tanke från mig då och då, hojta till. Mail är ju faktiskt roligare.
- Läsa mer varierat (Ja, fantasy är jättebra. Romaner likaså. Men äventyr kanske inte är så fel det heller?)
- Och sist, men inga gånger minst. Lära mig att ta hand om mig själv. Så klyschigt, så sant.

Tack för att ni läst mina bristfälliga uppdateringar :)
GOTT NYTT ÅR!

Modigt & vackert

Idag har jag upplevt det totala självutlämnandet. Naket & sårbart, starkt & trotsigt. Viskande & skrikande, smekande & rivande. Och mer än allt annat var det vackert.
Självutlämnandet var inte mitt. Det tillhörde några andra. Men jag stod där och såg på. När två fina flickor, med rak rygg och mod i blicken klev upp på scenen, för att vi skulle få ta del av det som var deras. Deras eget och ingen annans.
Tack för att ni lät mig.

Jag talar om poesi som det totala självutlämnandet. Så mycket starkare än musik, bilder eller teater. Kanske för att du aldrig kan gömma dig i poesin. För att du aldrig kan vara någon annan. För oavsett vad du väljer att skriva så är det alltid ditt. Och du kan aldrig låtsas att det är någon annans.