Är det jul snart?

Livet är jävligt idag. Hösten visar sina mörkare sidor nu; det regnar. Regnar. Och regnar lite till. När det inte öser ner är det gråmulet, rått och dimmigt. Jag skulle hantera det bättre om jag kunde ta promenader i skogen, men jag ligger däckad i förkylning. Det blir mörkt för tidigt, det blir ljust för sent.
Utan vackra löv, sol, klar luft och frostglitter är inte hösten mycket att ha. Ärligt talat.
Affärerna har börjat julpynta, så för ett par veckor sen drabbades jag av den där mjuka, luddiga känslan i bröstet. Känslan som luktar glögg och pepparkakor. Känslan som ser ut som mjuk nysnö, fast den är varm. Känslan som låter som bjällror, fåniga sånger, prasslande papper och Kalle Anka. Känslan som smakar nybakat, choklad, värme och fina ord. Så fort julen närmar sig förvandlas jag till en mysande, sentimental och genomtöntig människa. Jag älskar julen; från första advent och det första ljuset till annandag jul, då man bittert får acceptera att nu är det väl slut för det här året.
Tönt, och stolt över det.