Tiden rinner förbi, utan att jag riktigt hinner lägga märke till det. Helt plötsligt är det november, innan jag ens hunnit notera oktober.
Hösten är vacker på ett sätt som den inte brukar vara. Mörkret är jobbigare, men det gör ljuset mer värdefullt och jag andas höstluft, ler när jag vaknar till en frostglittrande värld och går skogspromenader med varma kläder och ny musik i öronen. Lyssnar på Winnerbäcks "Höst på min planet" och känner igen mig. Men vet att när utlandsresan närmar sig kommer jag att vara glad att få lämna Sverige ett tag. Dricka solljus och återvända med mer energi.
Bio, teater, fika med te och tända ljus, vänner och bra böcker hjälper också till när världen blir för mörk och regnig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har ett boktips till dig: Egalias döttrar. Den är väldigt intressant faktiskt.
Slå en signal om du känner för att titta förbi med vovven någon dag förresten. ;)
Skicka en kommentar