Tredje dagen med feber, snuva, halsont och hosta har nu släpat sig förbi. Jag är äckligt sjuk och jag hatar det. Jag blir eländig och liten. Jag vill att mamma gör soppa åt mig, klappar mig på huvudet, läser högt. Nu befinner jag mig i ett slags mellanläge; jag är frisk nog att vara uttråkad, men såpass sjuk att jag egentligen inte orkar göra någonting. Jag kräver dessutom att varenda människa ska tycka synd om mig, därav detta inlägg.
Göteborg var fantastiskt fint. Precis som det skulle vara. Fast bättre. Det var prat, kära återseenden, det var god mat i mängder, det var sena kvällar, drinkar, dans och skoskav och det fanns ett skimmer över helgen.
Nu ska jag ägna kvällen åt att försöka uppbringa lite kreativitet. Bara tillräckligt för att få ihop någon slags text. Om det inte lyckas tar jag med mig temuggen och en bok till sängen om somnar tidigt istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du kan få lite av mitt rosa fluff om du vill! Det kan faktiskt bli för mycket av det goda, som när man sitter uppe mitt i natten för att man inte kan sova för att han har flyttat in i en huvud...
Skicka en kommentar