Rastlös

Under en vecka har livet stått still. Jag har vaknat. Släpat mig upp ur sängen, ner till köket. Kaffe, huvudvärkstablett. Stoppa fickorna i mjukisbyxorna fulla med halstabletter, näsdukar, mobil. Sedan soffan där jag växlat mellan dålig tv, film, böcker och sömn. Mycket sömn. Mera kaffe, ännu mera mat. Sen var det sovdags och så börjar allt om igen.
Men igår började det vända så smått. Jag gick en liten promenad och bakade muffins. Blåbärsmuffins. Idag lämnade jag huset på riktigt och åkte ner till doktorn. Hon tittade i halsen ("oj, det där var inte vackert" är oroande), men kunde konstatera att det inte fanns några otrevliga bakterier där. Inget halsfluss! Bara det en anledning till lycka. När jag sen klarade att gå hem (fullastad med tidsfördriv, för man kan inte vara hos doktorn utan att titta in på biblioteket som ligger vägg i vägg) då bestämde jag mig. Nu står jag inte ut här hemma längre. Imorgon blir det skola! För att jag faktiskt längtar dit och för att jag sakta går under om jag tvingas stanna i soffan en endaste dag till.
Jag tror att jag mår bra idag.